Emmm Berring

De syntetiska färgerna smälter i det naturromantiska. Det organiska som glider in i det konstruerade. Jag är intresserad av mellanlägena. De mellan kropp och natur, mellan målningen och bilden samt samt mellan det naturliga och artificiella.

Jag söker målningar där naturmotivet växer fram ur måleriprocessen men där också målandet kom ut ur motivet. Naturen i bilden och odlandet av penseldrag på målningens yta är ett och samma. Den kontrollerade smetiga färgen blir ett med den kroppsliga men ansade naturen.

Det är minnet av natur som jag målar. Minnet av doften av myllan och mossa som sjunker ner under fötterna. Minnet av att röra sig genom ett landskap. Men också också minnet av hur oljefärgen glider över ytan i ett tidigare penseldrag, minnet av hur handen rör sig över målningen. Men utanför minnet som blandats med kroppens målande existerar naturen inte längre. Den har trätt in i en annan verklighet än omvärldens natur.

Måleriet växer fram ur sin egna process. Jag reagerar på infall, slumpartade händelser och handens misslyckanden och omförhandlar ständigt vad målningen är. Det är målningar utan förlagor och mål. Istället skapar jag dem i dialog med dem själva och jag är intresserad av tillkomsten i måleriet. Jag försöker hålla kopplingen fri mellan penseldragen och de objekt de har potential att gestalta.

I plasten är jag intresserad av hur färgen lägger sig på ytan och inte sjunker in i den som på duken. Penseldragen och färgen får en annan mer direkt närvaro på målningen. Hur färgen blir en hinna över ytan och målningen får kropp.